Ja, imorgon är det en såndär dag. En sån dag då någon har bestämt att man ska berätta för alla människor att man tycker om dom. En dag då man ska köpa dyra chokladaskar för 250 kronor och blomsterbuketter som ger humlorna hjärtattack. Jag tror inte på det. Kalla mig pessimistisk, kalla mig tråkig, kalla mig vad ni vill och se om jag byter tröja för det. Det snöar ute, det är ganska fint när de vita klumparna svävar förbi ljuset från gatlyktan. Det kanske låter lite påklistrat men jag tror att alla skulle må bra av att titta på snön då och då. Jag tycker också att alla skulle behöva ställa sig på köksbordet och se på världen ur ett annat perspektiv. Hitta eran verklighet, dem är oftast finare än vad man kan tro. Men när allting går i ultrarapid har ni stått på bordet för länge, så se upp! Jag känner fortfarande för att åka bort en stund. Inte så långt nu dock. Jag skulle nöja mig med en helg i Nkpg. Fin stad, jag vet inte när, slutet på sportlovet kanske? Bara för att jag kan. Men för att visa att jag inte kan hålla tråden ska jag fortsätta på det jag först ville skriva: jag tycker att alla hjärtans dag är lite för mycket. Jag har det tillräckligt svårt att visa för människor att jag älskar dom 364 dagar under året och ska sedan den 365:e dagen visa det extra mycket? Nja, jag tror nog inte det. Jag ska stanna på min bänk och fortsätta dissa midsommarkransar, vikar och allt annat jag länge utan anledning har varit emot. Varför? För att jag kan.
Kvällens tips: åk inte pulka på ett snöre(?)
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar