Jag var sex år. Satt på berget och åt kex och drack saft. Förvarade dom i en M&M-låda. Cyklade dit på en blå cykel med pakethållare. Köpt för 50 kronor. Hoppade på stora stenar för att få småbitar som man kunde kasta i brunnen. Tog av den vita sanden utanför Ladan. Levde. Hoppade ifrån gungorna och skrapade knäna. Vart tog barndomen vägen? Det var alldeles för länge sen. Att säga att jag inte längtar tillbaka vore att ljuga. Jag vet inte hur jag kom att tänka på det, men det är sant. Det var så det var och ibland önskar jag att det fortfarande var så. Den enda tiden som behövde passas var 15:00. Det var då man skulle vara hemma. Och nu? Allting hänger på ett välplanerat schema. Siffror och tal tar över friheten. Good luck Krisse!
Dagens tips: I gave her my heart, she gave me a pen.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar