Idag slog det mig att jag aldrig någonsin gått med huvudet så högt som en hund gör med en fin pinne. Jag väntar på stunden då jag kan hålla någonting jag gjort över huvudet och spatsera omkring och vara nöjd. Jag har svårt att bli nöjd. Jag är nöjd i några sekunder. Det är väl därför jag skriver. Jag skriver musik, dikter och romaner. Numer skriver jag romaner i plural. En är färdig för förlagen, en ny tar form i skrivmaskinen. Jag hoppas kunna hålla mig nöjd med den.
Jag har börjat skriva brev, till... andra sidan, som man säger. Det är så fritt, nästan terapeutiskt. Jag gör allt ordentligt, märker kuvertet med namn och adress och placerar det sen i en underlig låda och hoppas att budskapet och innehållet ska nå fram. Var det nu är mottagaren befinner sig. Det låter kanske som att jag är helt galen, men då får ni väl tro det.
Jag låter gnällig idag, men det är jag nog också. Jag vet inte varför, men ibland måste man få gnälla av sig lite.
Dagens tips: Utopier är outplånliga.
Fred & kärlek
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar