Är gurkmajonnäs ens en grej?

Ibland undrar jag varför jag bloggar; jag undrar varför jag inte har skrivit mitt sista inlägg och stängt ner sidan. Jag undrar ibland samma sak med min podcast, Vaniljhjärtat; det var evigheter sedan jag spelade in ett avsnitt, och det var längesedan jag bloggade. Jag undrade samma sak gällande musiken; jag spelade så sällan live, bara någon gång om året, och jag släppte två låtar 2015, inspelade 2013. Varför sålde jag inte alla instrument och studioutrustning och gick vidare? Jag kunde helhjärtat ägna mig åt att skriva mina historier och kanske bli någonting. Gitarren har fått stå orörd allt för länge utan att få den kärlek den förtjänar, men sen kom det musik. Igår kom min EP Återtåg. Det är fem relativt nyskrivna låtar som görs offentliga för första gången, så gitarren får vara kvar. Kanske kommer det mer en dag. Idag har jag till exempel skrivit klart sången till min mormor. Det tog sin tid. Så både bloggen och podcasten ska få vara kvar, för plötsligt händer det.

Jag är mätt, mätt på att bo hemma. När jag började studera sa jag att jag, för enkelhetens skull, skulle bo kvar hemma så länge det gick för att undvika studielån. Nu går det inte längre. Jag behöver mer än det rum jag har bott i sedan jag var 14. Förhoppningsvis har jag en lägenhet redan till hösten. Det kommer att bli en upplevelse i sig.

Ja, nu sitter jag här med en old fashioned och längtar. Jag längtar ofta. Oftast längtar jag efter Nora. Nästan alltid faktiskt. Det är mysigt men frustrerande. Jag längtar så ofta att jag inte hinner plugga till tentan jag har på fredag. Det blir kul! Jag jobbar till 11:30 och skriver tentamen 14:00. Taggad!

Nej, nu ska jag se till att umgås med min syster.

Dagens tips: Två stearinljus gör ingen ekonomiskt oberoende.

Fred & kärlek
/Krisse