Tequila mockingbird

Just som jag försökte börja blogga mer frekvent reste jag utomlands och fick ingen tid till att skriva på en hel vecka. Jag ville inte blogga heller; jag ville bara vara med Nora i Prag. För det var vi.

Vi anlände till Prag måndag eftermiddag, åt en gammaldags gulash med dumplings, drack grön öl och lyssnade på livejazz. Dagarna gick fort; vi besökte Franz Kafka-museet, åt trdelnik och drack lokalbryggt öl. Den sanna lyckan (utöver lyckan att gå hand i hand med Nora i en underbar stad förstås) fann jag på Bugsy's Bar där man kunde avnjuta en kubansk cigarr till sin välblandade Hemingway Daiquiri. Inne på den mysiga baren! Det bästa var givetvis att Nora satt mitt emot mig och sällan rynkade på näsan åt doften; hon går inte gärna nära mig när jag röker och kysser mig inte efteråt, så att hon gick med mig dit och satt bredvid var stort. Det är sådant jag älskar henne för.

Vi åkte hem sen. Man kan ju inte vara borta hela tiden. Vi hamnade i Råssmark och åt sill och Jansson och sov på en liten madrass på ett kallt golv. Underbart.

Gah, jag är så dålig på detta. Jag borde inte ha en blogg; jag vet aldrig vad jag ska skriva om. Jag skulle kunna skriva varenda steg vi tog i Prag, men ni vet ju allt om den berömda kolsyran från Västervik och Emmaboda vid det här laget. Det kommer nog alltid vara så. Tyvärr. Vilken författare va? "Jag vill inte lämna ut för mycket detaljer." Eller, det var ju så Hemingway jobbade. Så.

Åh, nu fick jag lust att återuppta skrivandet av min berättelse om slaget vid Gallipoli. Den var bra och hade potential, men jag har förbjudit mig själv att skriva innan jobbet med Tredje Kretsen är klart. Jag väntar på att den första opartiska korrekturläsaren ska höra av sig innan manuset går ut till fler och jag kan få en slutgiltig version. Åh, jag är så spänd!

Dagens tips: En annan gång går det bättre.
Fred & kärlek
/Krisse