Evighetens mordlystna monster attackerar

Jag börjar tro att folk tänker att jag är på ett helt annat sätt än jag är. Att man tänker: "yeah! Där har vi en skön snubbe som ramlar runt lite med olika personer en gång i kvarten!" Nej. Jag funkar inte så. Jag är övertygad om att det finns mängder av personer i min ålder som gärna skulle ha något suddigt för en kväll, och sen vidare. Nu ska ni inte tro att jag är emot casual sex, det är jag då rakt inte, men att helt plötsligt inse att jag fler än både en och två gånger har varit del av någon slags dröm om spontanitet och frihet och sen lagts åt sidan tills vidare är långt ifrån kul. Lite intressant på sitt sätt, men att bara vara ett verktyg för någon annan människas rädsla för att "vara tråkig" är inte nice. Den här inledningen var inte heller nice. 

Jag har skaffat katt! Tror jag. Eller, jag ska. Lord Charles Augustus Milverton Hubbard heter han. Jag valde det. Helt själv. Har jag skrivit det? Strunt samma. Jag tror att det är precis vad jag behöver. Vad jag har behövt sen Aslan...ja. Ingen ersättare, verkligen inte, men någon som håller mig sällskap så länge. Någon som behöver mig. Någon som jag behöver. 

Det regnar ute. Jag har öppnat fönstret för att höra bättre. Så fort jag skrivit klart ska jag krypa ner i sängen och läsa. Vad har jag inte bestämt än. Poirot? Sherlock Holmes? Djurfarmen? Någonting ska det bli i alla fall. 

Jag kommer aldrig ihåg om det är idag eller imorgon jag ska drömma om den jag ska gifta mig med. Jag kommer nog drömma om en parkeringsautomat i vilket fall. Nu måste jag hitta en bra bild till inlägget. 

Dagens tips: Vi kan inte knäcka varandra. 

Fred & kärlek

/Krisse