tisdag 2 september 2014

En jätteful självis

När två himlakroppar kolliderar, skapar de tillsammans en större och starkare himlakropp

Jag tror att jag fick skäll idag, eller så var det bara en liten spark i baken för att jag beter mig...sådär igen. Eller så var det en utskällning. Jag vet inte. Jag tror i vilket fall att jag behövde det. Egentligen behöver jag Alexander. Som först slår mig i ansiktet, och sen kramar mig och säger att allt blir bra. Jävla Tranås. 

Det känns som en sån tid nu. Häromdagen skrev Fsia. Hon skrev att jag är fin och att jag inte ska förstöra det för mig själv. Det var ganska bra skrivet. Tyvärr är det exakt det jag gör, gång på gång, men så är det. Det ordnar sig nog för mig också. 

Nu blev det första inlägget på ett tag(ärligt talat minns jag inte när jag skrev sist, kan ha varit igår eller för ett år sedan)ett sånt där gnällinlägg. Sånna som jag inte gillar. 

Förra veckan fick jag höra att jag skriver fint, och borde uppdatera bloggen. Så fint blev det inte. Sorry. 

Jag sitter på gräsmattan och tittar på stjärnor och gråter. Jag vet inte varför jag gråter. Kanske för att världen är så vacker, men ändå så förbannat smutsig och ful. Därför gråter jag nog. 

Nu ska jag gå in och bädda ner mig och krama om det lilla liv som jag tagit till mig, och hoppas att han vill ligga på min arm och hålla den varm hela natten. 

Imorgon kommer min farfar. 

Tack Malin. 

Dagens tips: I en del lägenheter hör man när grannen tittar på porr. 
/Kristoffer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar