Till ES3A

Jag antar att det är klyshigt att starta ett meddelande så här, men innan jag träffade er var jag ingenting. Jag hade inte en enda människa jag skulle kunna kalla riktig vän. Tiden med er har lärt mig den riktiga definitionen av vän. För mig är det någon jag kan ringa närhelst jag behöver någon att prata med. Och jag har hittat så oerhört många människor som jag känner så för. Jag har aldrig någonsin i mitt liv kunnat föreställa mig att jag skulle kunna älska människor på ett sånt sätt som jag älskar er. Och det är sant. Jag skulle aldrig ljuga för er. När jag bestämde att jag skulle skriva det här föreställde jag mig att det skulle gå enkelt. Att jag skulle kunna skriva en halv avhandling om hur mycket ni betyder för mig, men det var svårare än jag trodde. Jag är inte så bra på att sätta text på känslor. Jag har kanske valt fel väg... Eller så passar låtskrivande en kille som inte kan sätta ord på känslor. Vilket skämt. 

Men tillbaka till början! Under hela första året på gymnasiet letade jag efter mig själv. Jag ville vara någon. Ibland tror jag att jag fortfarande letar, att jag är som ett pussel. Varje dag påminner ni mig om de bitar jag redan har hittat. Det känns som att ni finns i alla de pusselbitar som håller ihop mig. 

Fan vad jag vimsar. Jag antar att det jag vill ha sagt är att ni är mina stjärnor. Jag älskar er så oerhört mycket. Allihopa. Och allt i min vardag påminner mig om er. Varje gång jag ser en film med "friends with benefits"-tema kommer jag tänka på Sara, varje gång jag hör kinesiska kommer jag tänka på David, varje gång jag hör Ted Gärdestads röst kommer jag tänka på Malin, när jag äter popcorn kommer jag höra Ellie fråga om det är med smörsmak, varje bok jag läser kommer påminna mig om Linnea, varje busstur kommer få mig att tänka på Anna. Jag skulle vilja skriva allt om alla, men batteriet tar snart slut och jag hittar ingen laddare(länge leve teknik)och om jag letar rätt på en kommer batteriet hinna ta slut och all text kommer försvinna. 

Summa sumarum är i alla fall att jag älskar er så ofantligt mycket, och att ni är stjärnorna som lyser upp min himmel, men ibland undrar jag om ni känner och hör att jag sjunger om er. Om ni inte visste det så gör ni det nu. Tillsammans är vi som barn som dansar genom sommarnatten. Sommarnattsbarn. Jag antar att det låter kryptiskt. Men ni förstår ikväll. Älskar er. 

/Kristoffer