En stammande pojke från 99, har inte tid att gömma sig längre. Nu står jag här, full och kär, precis som jag är, rösterna krossar alla glas. Älskling, säg att du vet hur det känns, när jag står och öppnar mig i ljuset när gatlyktorna tänds.
Ikväll kände jag mig poetisk. Och nostalgisk. Puss och kram.
Dagens tips: I varje cirkel finns ett hörn.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar