Ja du, kära samvete. Vi har gått igenom det här förut. Men senaste tiden har du hållit dig borta. Det har varit skönt. Men nu verkar du vilja snacka igen. Men som den sanna romantiker jag är så tänker jag strunta i dig, precis som vanligt. Varför göra som man måste när man kan göra som man vill? Det där lät väl inte supervackert. Varför hata ett måste när man kan älska en vilja? Det lät finare. Faktiskt.
Som sagt, kära samvete, så tänker jag inte lyssna på dig den här gången heller. Tvärtom. På onsdag tänker jag dra med dig ut på en liten resa. Och då ska du få se hur underbart livet är när jag gör som jag vill. Tills dess kan du väl hålla dig borta? Jag ropar när jag behöver dig. Puss och kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar