Lars-Henrik

Kollar på Himlen är oskyldigt blå. Loopar scenen där han springer efter henne i skogen och det kommer vackert pianospel ifrån ingenstans. Det är fint. Och sen scenen när hon förlåter honom för att han är ett svin. Och de spelar Tommys version av en av de vackraste sånger som finns. Är det för mycket begärt att få kyssas lite ibland? Eller? Hade varit mysigt ju. Och nu klagar jag inte. Nu bara funderar jag. Är inte alla människor värda att få kyssas minst en gång varje dag? Eller? Det borde finnas en plats på stan där alla som inte får pussas kan hitta någon att pussas med. Det parti som inför detta har min röst i riksdagsvalet.