"Du kan aldrig svika din bäste vän och samtidigt bli bra på att sjunga"

I onsdags gick jag in till stan. Alldeles själv, som en stor pojke. Jag köpte tre tröjor. De var ganska behagliga till utseendet. Sen gick jag hem igen. Igår var också en bra dag. Inte så händelserik, men jag antar att jag vill ha det så när jag är ledig. Men jag var inne i stan först. Fast med familjen. Jag och farfar åkte till röda korset. Jag köpte en skjorta. Och två böcker. Gardell och Gillou. Det rimmar ju!
Sen åkte vi till Smedjan. Jag köpte en väska. Kul. Jag har fått en keps av Janne också. Den är gul. Den har jag på mig. Nu bär jag keps. Dill vit IT.

Vill spela in podcast. Men omständigheterna gör det inte särskilt enkelt. Fem personer i en liten lägenhet=lite tid för sig själv. Det får bli på söndag. Fast kvällen.

Imorgon ska jag åka hem. Även om det bara har varit en vecka så saknar jag hemma. Men där väntar rutinerna. De ger jag inte särskilt mycket för. "Äta, jobba, sova, dö"-träsket. Det är nog världens jobbigaste känsla. När man går på autopilot. Man gör allt för att man alltid gör det. Inte för att man vill det. Jag drömmer om annat. Modernistiska tankar. Jag vill göra det som får mig att må bäst. Strunta i alla regler och bara följa hjärtat. Ett tag trodde jag att jag var exklusiv som konservativ modernist, men jag antar alla känner så. I alla fall många.

Imorgon ska jag på fest. I grebo. Jag kommer hem en timme innan sista bussen går ut. Ganska kul. Lite wild & crazy om man tänker efter. Bara gör liksom. Galet. Och så måste jag med en buss från grebo vid nio söndag morgon för att åka till balträningen. Livin on the edge baby! Och folk säger att jag är tråkig. Ha! Ni skulle veta hur spontan jag kan vara. En gång satte jag mig på en buss rent spontant och fick upplevelser som resulterade i en sång som jag är väldigt nöjd med. Tråkig...

Jag bävar lite inför morgondagens festligheter dock. Jag har kommit på att det är roligare att festa med folk man inte känner än att festa med folk man känner. I somras hamnade jag på en studentfest i en lägenhet i Ryd. Jag kände värdinnan med pojkvän, ingen annan. Jag var full, glad, bekymmerslös och kär. Det var najs. Hänga med coola ekonomer som festade mycket sällan. Det var göddigt.

Hästpojken kommer till Emmaboda i sommar. Jag grät av glädje när jag läste det. Det var där jag hörde Hästpojken första gången, och nu ligger de så nära mitt hjärta som mycket få musiker gör.

Det här blev ett långt inlägg. Men nu hinner jag inte mer. För jag ska hem till Patrik. Det är min bror för er som inte vet det. Man vill liksom träffas så mycket som möjligt när det ligger 110 mil mellan oss. Vi ska dricka öl, äta fisk och spela munchkin.

Dagens tips: Om alla bara onanerade lite oftare skulle världen vara en bättre plats.
/Kristoffer