Jag vill inleda med att säga att jag älskar Sverige. Främst norra delen. Dalgångarna, sjöarna, skogarna, bergen och fjälltopparna. Jag älskar att se Sverige från olika vinklar. Men jag hatar att se det susa förbi genom en bilruta. Jag har ju redan talat om att jag hatar att resa. Nu vet ni varför.
Jag funderar på att byta till blogg.se. Kommentarfuntionen är mycket ojobbigare där. Men då förlorar jag ju alla gamla inlägg. Alla underbara minnen, nedtecknade på en digital plastskärm. Jag har helt glömt bort hur man gör när man skriver dagbok. Jag vill ju dela alla minnen med er. I en dagbok vet ju bara jag vad det står. Aaa.
Jag åker inte på fest ikväll. Orkar inte gå upp och ta en buss till stan vid nio. Och bussen jag hinner hem till ut är där 43 minuter innan den sista går hem. So much for living on the edge. Jag kanske är tråkig...?
Jag har börjat läsa En Komikers Uppväxt. Jag tänker tillbaka på den där tiden man tyckte var så jävulskt jobbig. 12 år. Började upptäcka tjejer som sakta men säkert förvandlades till unga kvinnor. Och jag ville ha dem. Någon slags eld tändes djupt inom mig. Och för varje avslag jag har fått sen dess har elden vuxit sig större och starkare. Nu låter det som att jag fått avslag varje veckan sedan jag var tolv. Jag skulle inte kalla mig "hingst" heller precis, men några av er förstår säkert vad jag menar.
Jag borde skriva en bok. Det håller jag ju redan på med, men jag borde skriva en som handlar om mig. Gud så egocentriskt det låter. Och en självbiografi när man är 18? Jag har ju inte ens börjat leva än. Men kanske en med Gardell-tänk. Om en grabb. Som har levt samma liv som jag, fast i en annan stad, och en som bär ett annat namn. Som i den där filmen...va fan heter den...kosmiska tvillingar! Men vad heter filmen...?
Dagens tips: Timrå är Nordens mitt.
/Kristoffer

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar