Det var ju det här med att blogga. Jag funderar på det minst varje vecka, men det blir liksom aldrig av. När jag inte är på universitetet står jag i köket och fermenterar grönsaker, sitter vid skrivmaskinen och försöker få ur mig något som liknar en roman, skickar ut en annan roman till förlag, skriver på ett rollspel, läser Capote eller sover. Det är knepigt det där med tid.
Om ungefär en vecka åker jag till Tornedalen. Äntligen. De sju år jag inte var där har skapat en sån abstinens att det kan ni inte förstå. Förra året var jag och Nora där, och det var fantastiskt. I år åker jag upp själv och stannar i ungefär en vecka. Vad var det som sjöngs? Här är stillhet och tystnad. Så är det. Nästan en vecka själv i en stuga på världens mest fridfulla plats. Ett tag funderade jag på att ta med skrivmaskinen, men jag ska faktiskt ha semester, då ska man inte arbeta. Sen böjar arbetet, inte med romanen dock, utan med mina älskade rullstolar. Jag har saknat dem.
Nej, nu ska den här låtsasförfattaren skaka sig en daiquiri, tända en cigarr och slå sig ner på balkongen och samla ork för att skriva en hemtenta på tolv sidor imorgon. Leve det akademiska! Leve CSN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar