Lvl 3 älskare

Ett inlägg i veckan var det! Det är ju inte omöjligt, men ibland orkar man bara inte. Det är de där dagarna framför skrivmaskinen, när jag inte har några krav eller måsten, när allt som finns är mina tankar som ska ner på pappret, det är då jag borde blogga, för då flödarna tankarna och de vackra orden, men jag gör det inte. Och det gör ingenting egentligen. 

Jag är tillbaka på Hjälpmedelcentrum. Det är kul. Det är trivsamt att komma tillbaka till något som man är duktig på. Det bevisar att man är någon på något sätt. Att efter ett drygt år plocka upp en 13-nyckel och segersäkringstång och byta tippstång på en HD-500 bevisar det liksom att jag hör till där. Att jag kan. 

Igår var det otroligt mysigt! Nora väntade på mig efter jobbet och vi gick till Seriebörsen. Jag köpte tärningar för 70 kronor. Nu har hon sett alla mina sidor tror jag. Sedan gick vi och satte oss vid Stångån, och sen, sen såg vi Kristian Anttila på Elsas Hus. Jag har velat se honom i flera år, och jag är glad att jah inte sett honom innan igår; det var mörkt i lokalen och här och var fladdrade lågorna av stearinljusen medan Kristian, ensam med en gitarr, lämnade ut sina innersta hemligheter. Och där satt jag tillsammans med min Nora och mös. Sen pratade vi lite med Kristian; vi pratade om Tornedalens midnattssol, att spela musik och att åka på turné. Sen fick jag en signerad skiva och en kram, och efter det fortgick kvällen i stillhet och Nora åkte hem. Det är alltid lika jobbigt, men det fick mig att börja på en ny roman. Så det var ju bra. 

Dagens tips: ta hand om mig ibland. 

/Krisse