Vi åkte in från Skärholmen strax efter nio och strosade runt i Gamla Stan ett par timmar. När vi var inne på Science Fiction-bokhandeln tänkte jag en sådan där nördig tanke som hade passat i Big Bang Theory. Jag tänkte att "wow, hon är inte bara otroligt vacker och klok; hon tycker om att hänga på sci-fi". Det är en sån sak jag alltid drömt om. Någon som inte bara tolererar att jag älskar rollspel och brädspel och kortspel, utan på riktigt är en del av det. Det är fantastiskt. Hon är fantastisk.
Vi gjorde det där jag skrev att jag skulle göra i förra inlägget: vi tog trapporna upp till Mosebacke Torg och tittade ut över Stockholm från den plats där Arvid stod för så längesen. Jag hade hoppats känna livet rusa och känna dofterna och älska ljuden och allt jag såg. Jag kände ingenting. Jag var trött i benen efter att ha gått runt. Men jag var glad att ha Nora bredvid mig. Att hon följde med mig för att i fem minuter stå där bara för att Strindberg skrev det i en bok. Att hon senare följde med mig för att titta på platsen där Morgonstjärnas lägenhet på Hornsgatan 29c legat om den hade funnits, bara för att Henry Morgan bodde där i Gentlemen. Hon följer med på alla dessa galna upptåg, och det älskar jag henne för.
Vi var på konsert. Red Hot Chili Peppers. Det var bra, men av någon anledning fick jag überont i halsen och tappade rösten en halvtimme innan, varpå jag blev trött och sjuklig och opepp. Det gör det otroligt svårt att beskriva konserten som bra. Men det var den.
Sen blev det söndag och vi åkte hem, och nu ses vi inte igen förrän på fredag, och på lördag har vi varit tillsammans i ett år. Det känns lite knasigt. Det har gått så otroligt fort. Det känns som att det bara var ett par månader sen vi träffades första gången. Hon krossar tiden och förståndet; kvar finns bara kärlek.
Dagens tips: Om man dödar kungen blir Banquos barn tronarvingar.
Fred & kärlek
/Krisse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar