Sagor från Kalmar

De många(och alltför tidiga)raketerna har tystnat. Elden har slocknat. Teolinda har sagt hejdå. Anita har sagt tack. Jag står hemma i trädgården och tittar då och då upp på den stjärna som lyser in i mitt rum varje kväll. Då och då ett bloss på cigarren. Jag drömmer om hösten. Den gamla hösten. Den som aldrig var bra. Mardrömmar. Sen luktar jag på den våta gräsmattan. Våt av vårens regn. Studentmössan har kommit till användning. För tredje gången. Imorgon ska jag träffa JG. Gå i tåget och sjunga om den ständigt pågående kampen. Först ska jag till sängen. Tänka på det vackra som finns i familjen Berrio García. "Du följer väl med oss hem och äter?" frågade Kenneth. Som om det vore självklart. Det är stjärnklart. Vackert. Underbart. "Avskedets plåga, kärlekens låga". Älskar livet. Och farbror Nilsson, som inte är nykter idag heller. Älskar kärleken. Älskar lyckan. 

Dagens tips: Om alla tänkte som Jonatan skulle det inte finnas någon ondska. 

Fred & kärlek 

/Kristoffer