Äe vafan i helvete

Jag gör som jag brukar göra, så det så. Det jag brukar göra är att skriva ett litet inlägg som sammanfattar det gångna året och fylla det med bilder som jag har tagit. 2014 tog jag tyvärr inte alltför många bilder, så det blir något färre. Förlåt mig för det. Eller gör inte det. Gör som ni brukar göra, så gör jag som jag brukar göra.

Jag fortsatte att gå på Liljeholmen en liten stund till. Sen klippte jag av håret, började gå i tweed och joinade ett Sherlock Holmes-sällskap. Det är trevligt ibland.

Jag och Alexander åkte skidor. Mest han, för han äger ett par skidor. Han är i Tranås nu. Det är mindre bra tycker jag.

                                   

Jag släppte en ny singel. Den blev faktiskt ganska bra. Den är ytterligare ett steg närmare en färdig skiva, sen går det inte i rasande takt men det får ta den tid det tar. Allt har sin tid. Jag är lugn.

Världens mest fantastiska varelse flyttade in i mitt hjärta och blev min bästa vän.

Jag gjorde ungefär hälften så många spelningar som förra året, men man får inte vara bitter för det. Det kom ju folk.

Jag umgicks med Betaret. Eller Beatrice. Det hela beror på vem man frågar. Vi var i Stockholm. Och på andra platser, men jag kommer inte ihåg alla.

Min Aslan gick också ifrån mig, alldeles för tidigt. Jag har ingen koll på hur gamla katter ska bli, men nog är sex månader alldeles för kort tid att leva. Fy sjutton vad jag saknar den lilla krabaten.

Jag har börjat uppskatta världen. Jag tänkte skriva livet, men den jäveln har jag ouppklarade affärer med. Det är upp- och nedgångar runt varje gathörn, men i år har jag, som jag sa till de sex mycket trevliga flickorna jag av en slump mötte igår kväll, bara ett nyårslöfte: jag ska vara lycklig.