En gammal bild. En bra bild

Tidigare ikväll hade jag min första spelning med Saft och Bulle & Spökbandet. Det var legendariskt. Verkligen. En kille sa att det var det bästa han hört på flera år. Det kändes bra. Jag mådde bra, det mesta rullade liksom. Lite luckor här och var, men livet passade ihop. Sen kom Jante. Jag skäms väldigt ofta över att jag mår bra. Jag tänker att jag tar det från andra. Jag antar att det inte är så, men ni vet hur jag funkar. 

Jag tycker inte att jag ber om jättemycket, det är ytterst sällan jag på allvar ber om saker för min egen skull, men nu skulle jag vilja ha det som Benjamin. På riktigt. Jag tror inte på Gud, det ska vi ha klart, men ibland undrar jag. En gång sa någon till mig att jag måste varit en ängel som blivit skickad hit för hennes skull. Det är förmodligen inte alls vad hon egentligen sa, men det var den mening jag hörde. Jag svarade med: "om jag är en ängel måste Gud ha glömt bort mig." Det känns lite så. Mer ofta än det borde. Jag sitter här, har världens finaste vänner, har bra framtidsutsikter, en bra utbildning(nåja), och en fantastisk familj. Ändå saknar jag allt. Det känns så jävla själviskt att tänka så, och jag hatar det, men det är väl så. Jag lever ett fläckfritt liv, men skulle dö för att kunna byta. Så Gud, ägna din nedsända ängel en tanke och ge mig en chans till. Snälla 

Dagens tips: Lita aldrig på folk. Den enda en kan lita på är en själv

/Kristoffer