Jag tror att jag idag, eller rättare sagt just nu, upplever något som kommer stoppas i min burk med de bästa minnena jag har. Detta gäller Fröken Speciell. Som de flesta andra. Vi sitter bredvid varandra i en bil. Jag bloggar, hon kör, men jag kan ändå känna Det. Det som bara finns när hon är nära. En slags trygghet. Någonting som jag inte kan förklara ytterligare. Det är nog det jag gillar mest. Att orden inte behövs. Att de aldrig har gjort det. Att de förmodligen aldrig kommer att göra det.
Vilken inledning! Ibland får jag till det. Indeed I do.
Jag och Alexander pratade om att ta ett tåg någonstans. Till vilken plats som helst. Jag tror att jag behöver det. Eftersom jag aldrig åkte sist. Alexander kanske också behöver det. Jag vet faktiskt inte. Vi hinner inte prata så mycket. Jag kanske ska gå dit någon kväll. Ta med lite kex. Bara snacka lite. Eller aaa, vi sitter ju mest bara och förstår varandra. Men det är också najs.
Saknar Anna.
Det jag vill ha sagt är förmodligen att jag älskar mina vänner. Fröken Speciell och hennes Kronprins, Anna, Amanda och Alex, Malin, Johan. Typ alla. Men bara typ. Inte alla. En del vänner tycker jag bara om.
Puss och kram!
Dagens tips: Ring mig. Det var alldeles för länge sedan.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar