När gatlyktorna tänds

Det luktar chai-te här. Var jag är har jag dock inte mycket koll på. Som om det spelar någon större roll egentligen. Förr eller senare hittar man tillbaka. Hem hittar i alla fall. Jag minns inte vem som sa det till mig, men någon sa att så länge man vet var man hör hemma så hittar man alltid hem. Måste ha varit en väldigt klok person. Säkert farfar. 

Ni vet den där känslan när man vill ta sönder allting som är helt? Den känslan kände jag idag. Så jag slog handen rakt in i badrumsväggen och spräckte knogen på pekfingret. Det kändes. Nu vill jag inte ta sönder saker mer. 

I tisdags var jag i en stuga i skogen. Jag och Emma tog en promenad på kanske 40-45 min. Det var najs. Vi bondade ganska bra. Eller riktigt bra. 

Igår morse fick jag den finaste fråga jag någonsin fått. Jag har inte(som jag brukar)överanalyserat den och tänkt en massa. Bara accepterat den och insett att det är det finaste jag har hört.

"Ska du inte hålla om mig?"

Det gjorde jag. Det var najs. Tog mig ner på jorden för en stund. Nu är jag uppe och flyger igen. Precis som vanligt.

Jag ska nog bli en mås. När jag är färdig här alltså. Precis som Tommy Cosmo. Han är en klok man. Men det kanske är Uffe som ska ha cred. Eftersom det är han som har skapat Tommy. Hur som helst så är det vad jag siktar mot. Att bli en mås. 

Ibland längtar jag efter döden. Eftersom det finns så många teorier om vad som egentligen händer. Jag är nyfiken på hur det kommer bli. Att dö kommer bli mitt största äventyr. Tror jag i alla fall. 

Dagens tips: December är en frysbox. 

/Kristoffer