Ibland tror jag att sångerna ska göra saker lättare. Om jag skriver tillräckligt många sånger om hur jobbigt allt är och hur helt totalt skit jävla fan fel ute jag är i varenda tanke jag har så kanske allt löser sig. Jag börjar stirra på rätt person istället för på helt fel person.
Men som tur är har jag Julia här. I en jättefin blå klänning. Hon bara sitter här och är jättevacker. Tack. Och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar