Mår så jävla knasigt. Vill sparka sönder papperskorgar och glasrutor och skrika, men vill också bara existera. Vill gå på krogen med vänner och bli superfull men vill också bara dricka vatten. Jag vet inte vad det är med mig den här veckan. Det är som att jag lämnade en bit av mig själv någonstans i söndags. Jag vet inte var. Men det var inte bra gjort. Vill skrika till varenda människa jag möter att dennes existens är onödig och att jag hatar honom/henne. Till och med åt de jag älskar. Fan. Det skulle inte bli såhär. Vad fan hände? Trodde att "Sommarnattsbarn" skulle hjälpa mig, men den tycktes bara göra allt värre. Men jag kanske bara är missförstådd. Av både mig själv och andra. Som Mewtwo. Det finns mycket kloka lärdomar i Pokémon.
En sak var bra idag. Jag borde skriva två. Men jag vet inte om fem minuters oförklarligt eufori räknas. Jag och Malin satt inne på handikappstoaletten bakom D'art och sjöng nya och gamla sånger för varandra. Det var fint.
Nu får jag fan ta och rycka upp mig! Det är på tiden!! Usch. Dåligt presterat liksom. Jag borde verkligen veta bättre. Eller så får någon annan rycka upp mig. Alexander försöker.
Nu får bussen vara framme snart. För jag har inte ätit sen typ 11. Ganska lagom kul. Men saft hjälper.
Blöder från läppen också av någon anledning. Ville bara skriva det.
Dagens tips: Carolines röst dränks i alla andra röster. Be om en privatkonsert! Det gjorde jag!
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar