Jag hör Domkyrkans slag från järnvägsavenyn. På tusen meters höjd känns den närmre hjärtat än förnuftet. Vi river alla murar, korsar alla spärrar, gör allt vi lovade att aldrig göra. Trumpeterna spelar så vackert. Vill stanna kvar. Men det är svårt. Nu ser jag de rosa molnen du har pratat om. Vi ser likadana ut alla tre. Det luktar whiskey, ångest, förväntan och filterfria cigaretter. Längtar till påsken. Påsken och isä.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar