Allt är bajs. Och med bajs menar jag inte avföring, utan snarare äckligt och sjukt sämst. Jag struntade i folk för att åka hem och vara bitter, det är nog det sämstaste. Egentligen vill jag kliva av bussen och springa till dem. För det är det ingen som förväntar sig.
Varför gråter jag? Lyssnar på Tiny Dancer och tårarna bara sprutar. Känns dumt när man inte kan förklara saker. Kan det vara pga skrivkrampen? Den bristande ekonomin? Mina underbara vänner? Avsaknaden av närhet? Skolan? Det faktum att locket har åkt av och hela min kebabtallrik har runnit ut i påsen? Jag vill inte ens ha den där jävla kebaben. Men jag ville köpa den. Fan vilket skämt. Inte ens ett bra sådant.
Vill åka hem till folk. Kristian till exempel. Jag vet inte varför. Men jag vill åka dit och hålla om honom och släppa ut allt. Kanske för att jag aldrig har gjort det. Vore det dumt? Jag skulle nog ha gjort det.
Jag vill sova bredvid min mamma inatt. Men hon sover redan. Så jag låter henne göra det.
Jag har haft kul ikväll. Men kanske mest ytligt. Förlåt människor som jag var med. Men så är det.
Dagens tips: Gör aldrig bort dig inför dig själv.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar