Dom packa byxa och tröja

Är ute och tittar på platsen där jag växte upp. Promenaden blir längre än man kan tro. Ett par stjärnor har tänds, men inte många. Dock är det ganska molnigt och där bakom tror jag att dom gömmer sig. Stjärnorna alltså.

Det är synd att varenda lekplats jag besökte som barn är borta. Allt är borta. Man har till och med bytt ut sanden.

Fick en otrolig lust att ringa mina finaste vänner från den tiden och göra om allt. Men de kommer säkert inte ihåg. Men jag hoppas att de minns den gången vi gick fram till ett hus och hoppade in genom ett öppet fönster. Det visade sig vara någons sovrum. Satan vad rädda vi blev! Vi sprang till vi inte orkade mer. Undrar om dom minns...

Dagens tips: Hösten är inte äcklig längre, den är ganska najs!
/Kristoffer