Nollning. Ett ganska intressant påhitt. Då får man träffa små barn som inte har förstått att musikbranschen är farlig. Men mysiga var dom. Nollorna alltså.
Till Fsia(nu sitter väl ungefär 74 människor och tycker. Folk brukar göra det om mig. Tycka alltså. Tyckarna tycker säkert att jag kan vända mig direkt till Fsia om jag vill henne något. Sms blir för opersonligt, brev är jag inte så bra på, mejl känns bara dåligt. Och att prata irl skulle ta jättelång tid. Dessutom är jag som alla p12:or och har enormt mycket mod bakom skärmen men inte när det verkligen gäller.):
Du undrar vad jag vill, vad jag känner, och jag vet verkligen inte. Du vill att jag ska vara öppen och mogen, förklara mig och lämna ut allt jag är till dig. Men jag vet inte. Inte vad jag vill, känner eller vem jag är(det är sant Tyckare! Jag har inte den blekaste om vem jag är!). Det enda jag vet i nuläget är att jag funderar för mycket. Och du vet ju hur jag blir när jag funderar för mycket. Jag stänger in mig i mig själv och isolerar mig. Det är ju nu jag ska prata och socialisera, men just nu håller jag mig till drömmarna. De fina drömmarna som hon ger mig. I den verkligheten skulle jag kunna leva. Alltid. På den sida där gräset är grönare. På den sidan kan jag alla språk, jag kan göra allt jag någonsin drömmer om, typ som i Nangijala, fast bättre. Nangilima kanske.
Men jag mår bra! Tro inget annat. Jag är bara väldigt inne i mig själv just nu, ungefär som jag brukar vara, fast lite mer extremt nu. Så är det. Idag ska jag vara avundsjuk på Bryan Adams för att han skrev precis som jag känner mig. Lite mysiga fjortistankar är aldrig fel.
https://www.youtube.com/watch?v=_9FBog9a3c0
Så gör jag.
Dagens tips: Slutet är målet.
/Kristoffer
då vet jag
SvaraRadera