Dedikerat till familjen Andersson. Mest Lovisa som inte var hemma men ändå gav mig ett gott skratt

Idag var jag i Rimforsa. Det var trevligt. Först blev det te och allmänt prat med Amanda. Sen skulle vi "gå en sväng". Fem timmar senare kom vi tillbaka. Under dessa timmar hände följande:
Vi gick ner till stranden. Jag spanade efter...fåglar! Amanda tyckte att jag var larvig och slog mig i huvudet med en Loka-flaska och sa att jag ska hålla mig till en fågel.
Vi gick lite till och pratade allmänt som man ju gör. Amanda bestämmer att vi ska gå och hälsa på Rimforsas nya ungdomsledare. Det gör vi. Vi blir inbjudna på pannkakor och det tackar man ju inte nej till. Helt plötsligt sitter jag vid ett bord med Rimforsas ungdomselit och smaskar läätti. Under de kommande timmarna hände allt möjligt mellan att slicka främmande flickor på låren och att kasta äpplen på trummisar.

Sen gick vi hem till Amanda där jag och fru Andersson diskuterade Norrland och myggor. Sedan fikade vi. Och som vi fikade! Te, ost och kex med fru Andersson, fröken Andersson och unge herr Andersson. Unge fröken Andersson var iväg i Norrköping för att dregla över Ulrik Munther. Varför vet jag inte.

Under fikat diskuterade vi huruvida barn ska hjälpa till hemma. Jag och fru Andersson vann och hon undrade om jag skulle kunna inspirera hennes barn att hjälpa till.

Sen gick jag och Amanda till bussen. Då hände ingenting. Förutom att vi börja jogga halvvägs. Nu kommer det roliga: Unge fröken Andersson skulle med pendeln hem men missade den planerade då konserten drog över. Hennes mobil gick inte att nå ty den var urladdad. Vi lyckades nå henne och fick reda på vilket tåg hon skulle komma med. Jag hann precis se i ögonvrån hur hon springer fort som bara den till bussen som avgick samtidigt som tåget anlände. Det var roligare än tv. Hoppas att hon läser det här och förstår hur mycket lycka hon gav mig idag. Aaa.

Dagens tips: Har man ingen att pussa kan man aldrig vara glad - Pers livsregel nummer fem.
/Kristoffer