Min alldeles egna...

I brist på annat att göra så minns jag. Jag minns alla tusentals mil vi har åkt tillsammans. Med buss givetvis. Alla gånger vi oförståndigt har skrattat så vi tappat andan. Alla galna saker vi har gjort. Hur vi har gjort allt vi kunnat för att berika våra liv. Alla texter, dikter och sånger som våra unga år har resulterat i.

Ibland är det jävligt fint att minnas. Jävligt fint. Jag är fin på att hitta tillfällen också: 1,5 timmes bilresa med The Boss i öronen. Utsikt över skogen. Det rykande färska minnet av kvällen telefonsamtal med Fröken Speciell. En sån dag...

Ikväll blir det privatkonsert i stugan. Mor min lät mig dricka ett glas vin igår i utbyte mot att jag spelar Teolindas Sång. Det är lätt ordnat! Måste bara rota fram den rätta känslan att spela den med. Vem vet, den kanske filmas?

Dagens tips: Lägg det föreflutna framför dig!
/Kristoffer