Blåa ögon sprider vita lögner

Det blir ganska mycket aktivitet här på bloggen idag. Är förmodligen för att jag inte har någon dator och inte tillräckligt med täckning för att surfa. Och det tar lång tid att åka tåg till Luleå.

Det blir ljusare ju längre upp man kommer. Det verkar legitimt liksom. Det är lite konstigt hur skogarna, sjöarna, kalhyggena och myrmarkerna kan skapa någon slags hemkänsla. Är det möjligt att min arma moders omgifte kan ha gett mig finska gener? Eller kan de växa fram med tiden?

Jo men det är ju kul att tåget blev försenat med 30 minuter på grund av en solböjd(?)räls. Darn!

Och i resturangvagnen tar de alla typer av kort förutom det jag har. Näe men det är kul. Så länge de tar kontanter så.

Annars duger det. Emilia tittar på Hur Många Lingon Finns Det I Världen och bryr sig inte det minsta om tid.

Imorron blir det frukost i Boden hos bror min. Det blir najs.

Nu ska jag sluta skriva för den här gången. Men jag skriver väl inatt igen om 3G-täckningen tillåter.

Kvällens tips: Jag matar mina renar med kvistar och palt.
/Kristoffer