Jag och Fsia hade inte pratat med varandra mycket alls. Nästan inte någonting, fram till 14 november förra året. Den kvällen skrev jag Teolindas sång. Jag skulle inte säga att den var till Fsia, den var nog mest till mig själv för att jag skulle se henne på det sätt jag borde ha gjort hela tiden. Efter den kvällen lärde vi känna varandras te-vanor, och där hade refrängen börjat ta form: "vad har du för dig nu ikväll? Har du tid för en kopp te?"
Tillslut kom en kväll då Där Idéer Blir Verklighet var närapå färdigskriven och Fröken Speciell hade ingen aning om att jag varje gång jag såg henne diktade ihop små små textrader i huvudet. Det vet hon nog inte nu heller, det kom nog aldrig fram. Men, den 7 december var sången nästan klar och jag gav henne då vetskap om sången existens och hennes nya namn. Jag är extra snäll ikväll och har rotat fram konversationen vi på elektronisk väg hade den kvällen och tänker låta er se den: Den blev sjukt stor här... Men vad ska man göra? Som ni ser hade jag precis börjat repa med Umgänget och kände mig jättetuff.
Jag vet inte om kvällen inlägg gjorde någon mycket klokare, men något ska man ju skriva.
Dagens tips: Det mesta är vackrare i ljus. Men en del saker är ju vackra i mörker...
/Kristoffer
![]() |
| Lägg till bildtext |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar