Vi gick till semifinal. Det var mer än jag vågat hoppas, sen gick vi till distriktsfinal! Det känns...fint... Jag tror inte det finns ord, eller toner, som kan förklara hur det känns. Bara helt underbart! Något annat som känns fint är att Corren idag lyckades med det jag aldrig har lyckats med: bekräfta vår musikstil. "Klassisk, svensk vispop med trubadurkaraktär". Exakt så ska jag svara när folk frågar vad vi spelar för musik. Jättetack till alla som var på Skylten igår. Tack för att ni röstat men främst att ni lyssnat. Man kanske kan tänka sig att jag borde vara uppe på någon mysig egotripp nu, men inte alla röstlappar i världen kan betyda mer än att ni lyssnat. Tack! Men framförallt: all min kärlek till mitt enormt jättebästa kompband Umgänget. Jag vet inte om det går att beskriva hur mycket dom betyder för mig. När jag i början på november anmälde mig till Livekarusellen var jag redo att spela ensam. Några veckor senare kom Umgänget in i bilden. Jag önskar jag kunde säga det med ord, men det går inte att beskriva hur bra det känns att stå på scen med er! Fan vad ni är underbara allihop! Utan er hade jag aldrig kommit så här långt!
Dagens tips: varje steg är ett steg i rätt riktning, bara man vet vart man är på väg.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar