Thomas utan b

Såhär kan man må. Lite som en päronsplit i solsken blandat med hundbajs. Jag är glad att det är alternativt bra. Då vet man att man lever. Jag har börjat på en ny låt. Den går likadant hela tiden. Fyra ackord. Samma ordning på dem i refrängen som i versen. Varför? För att jag brukar sätta texten främst, i det här läget är texten allt. Men jag är musiker, inte diktskrivare. Därför har jag gärna ackompanjemang till texten. Den kommer säkert bli bra. Hoppas att ni får höra den när vi spelar i Linköpings trädgårdsförening 8 juni! Just det, ni läste rätt! Gud vad mörkt det blev ute. Jag måste verkligen lära mig att håla mig till ämnet. Men då vore det ju inte riktigt jag. Jag har ändrat mig tillräckligt. Det värsta är att jag har gjort det för någon annans skull, och vad vann jag på det? Kanske massor. Det kanske finns något annat för mig därute som kommer att betyda mer och ge bättre slutresultat än det här. Återigen springer livet bakom mig och sparkar mig i arslet av ren illvilja. Det brukar vara så. "Det kommer vända" säger dom. När fan då undrar jag... Den där göteborgsresan känns inte så dum nu...