fredag 17 februari 2012

Orden av försoning

Fsia skrev ingen roman. Jag tror inte att hon tänker göra det heller. Hon lyckades sammanfatta allt vi gjorde den kvällen i kanske 5 meningar. Jag har aldrig förstått så få rader så bra. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva en roman om allt som hände, jag fick slita för att få det till två sånger. Eller en sång egentligen, den första kom tidigare även fast den på något sätt handlar om just kvällen den 9 januari. Jag är förvånad över min förmåga att ana hur saker ska bli, eller har jag en sån förmåga? Jag vet att jag tycker om sången iaf... Om ni vill höra allt jag har att säga om den kvällen kan ni ju komma ner till Lorient i Linköping ikväll vid 19:00 och sitta ner med goda vänner och ta en öl. Jag vet inte när vi går på men det är ju trvligt att ta en öl och vänta in oss. Så kom dit ni! 80 kr inträde is the deal. Jag garanterar att ni inte går missnöjda därifrån. Men som alltid när man är 17 år väntar först en skoldag. Blöööö....!
Dagens (seriösa) tips: älska livet, det är fint.
/Kristoffer

2 kommentarer:

  1. Hej.
    (härmed hoppas jag att det inte är så många som bryr sig om att läsa kommentarerna för jag kommer skriva saker som alla egentligen inte behöver veta, men det här känns bättre än sms)

    Jag är verkligen ledsen. För allt. Jag är ambivalent. (ambivalent - kluven, tvehågsen, vacklande enl. http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista )

    Jag vill så otroligt mycket, och det gör att jag inte vill någonting. För att jag inte orkar. För att jag vet att det är så mycket som jag borde göra.
    Jag vill göra saker för andra, men vill det för mycket - o därför måste jag tänka på bara mig själv. För att överleva..
    Jag vet inte hur jag ska ordna mitt liv, men jag jobbar på det. Så gott jag kan. Men det kan ta tid. Hoppas du kan stå ut med mig ändå. Med ambivalenta lilla jag. (ambivalent är ett bra ord.)
    Jag borde kanske börja blogga...
    Hejdå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan skriva precis vad jag vill för jag bryr mig inte om folk läser eller inte. Jag är också så där ambivilent... Men jag blir glad när människor lämnar ut sig. Det är fick ganska trist att man kan välja anonym för nu vet jag inte om jag kan smsa dig och be dig fortsätta prata med mig. Du verkar som en trevlig person och jag vill hemskt gärna ta kontakt med dig.

      Radera