Grus i snöstorm och stulna pulkor

Jag har varit så upptagen med diverse känslor och annat ointressant att jag helt hade glömt bort varför jag har varit så nere senaste tiden. Något av en återkommande period som jag brukar kalla för Vinterdepression. Den har varit på besök sedan vintern 2008. Nu har jag varit för upptagen med att analysera känslan och sätta fingret på vad det har varit att jag inte kände igen den. Jag kanske inte tycker om vintern så mycket som jag tror?
Fsia frågade om jag är orolig över att hon ska glömma mig och jag gav henne det mest invecklade och osäkra svar jag kunde. Jag svarade henne med ja. Jag vet inte varför, och ni som tycker att det är ett tydligt svar får nog ta och tänka om! Hur som haver fick jag igårkväll efter en underbart bra spelning med Umgänget på Lorient syn på en sak. All kärlek från den kvällen går till världens bästa Anna som inte kunde vara med. Saken jag fick syn på var en tjej. Samma tjej som jag någon månad innan sett på en buss och skrivit Tusen gånger starkare till. Sist jag såg henne såg hon ut att kunna ge upp närsomhelst. Denna gång såg hon värre ut. Och jag i mitt kloka sinne tänkte: "vem gråter för henne? Vem har hon att skratta tillsammans med?" Fick då ihop en skiss till den oerhört fina sången Vem gråter för dig?
Den kan bli fin. Nu ska jag hem efter en trevlig kväll i rimforsa med fina vänner och titta på love & other drugs. Sara tipsade om den. And so I shall!
Dagens tips: om den inte rör sig går den att äta!
/En oerhört glad Kristoffer Hermansson!