Eftersom jag anser att jag lämnar ut mig jättemycket i mina sånger så ser jag den här bloggen som en dagbok. En som alla kan läsa. Jag hoppas bara att ingen som nämns här blir upprörd eller så. Tur att vi har yttrandefrihet liksom...
Det har alltid funnits frågor om Fröken Speciell. Vem hon är, om vi är tillsammans och vad hon betyder för mig och allt sånt. Just nu är det värre en någonsin. Men jag tycker att det är en för stor sak att släppa ut. Hon har sin fina, mystiska karaktär. Jag ser henne på samma sätt som alla som undrar, fast jag vet lite mer bara. Till och med hon själv har frågat mig. "Vad vill du med mig? Egentligen". Förmodligen en av de svåraste frågor hon någonsin har ställt. Jag har ingen aning, jag vill nog bara att hon ska finnas där. Jag vill att hon ska lyssna när jag behöver någon, jag vill att hon ler sitt finurliga leende när jag svarar på någon djup fråga om mitt liv. Precis så som det är nu. Och så vill jag dricka te med henne ibland, men det har ni väl förstått efter allt mitt gnäll...
Jag börjar oroa mig för lördagen. Hur ska det gå utan Alex och Anna? Det går givetvis bra ändå, men det kommer ju inte bli samma sak utan hela Umgänget - världens bästaste kompband. Istället för Alex har vi Sara på gitarr. Party!
Något som inte är party: barn som gråter av rädsla för döden. Det är hemsk.
Dagens tips: Stoppa inte in ett brinnande ljus i näsan, det gör ont.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar