Ibland kan man må såhär också... Det är inte kul, men jag antar att man måste må såhär för att förstå när det blir bättre, eller sämre. Det är det som är det värsta: man vet inte om det som händer är en förbättring eller inte. It sucks ass. Står på bussen eftersom idioterna längst bak inte fattar att sätena är till för att sitta på... Känner för att påbörja en ny låt när jag kommer hem, men den blir säkert bajs. Sånger om sånt här har en tendens att bli plast och halvdåliga, så jag låter nog bli. Men det vore najs med något nytt... Jag måste också säga att jag inte riktigt håller med Lasse. Att längta är inte bättre än att ha. Viss, man saknar inte det som man har men saknad är väl inte så najs eller? Jag vet inte. Men jag vet att jag borde sluta med det här. Ta en kopp te, ringa en vän o snacka ut o sen lägga ner. Jag kanske kan ägna all tid åt musiken och inga tankar, eller? Kanske som en blomma, lägga mig ner och sova säsongen ut för att blomma upp till våren och vara starkare. Det låter faktiskt ganska klokt, men jag funderar på om det är så enkelt. Men nu ska vi inte sitta här och deppa! Nu ska vi hem och skriva historia! Asså inte som i "episk händelse", utan som i historia-arbete. PARTY!!
Dagens tips: din spegelbild kan hjälpa mer än du tror...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar