Om jag gör som jag sagt: åkt tåg till Linköping norrifrån så finns det en skylt vid resecentrum där det står Välkommen till Linköping, där idéer blir verklighet. Den kanske verkar obetydlig men utan den skylten hade jag inte varit här. Utan den hade jag gett upp för länge sen. Nu tänker ni säkert: "blev han räddad av en skylt?", och det skulle jag nog säga att jag blev. Det var något med den där skylten som fick mig att se saker annorlunda. Och nu sitter jag här, på buss nummer 13 och åker igenom en av Linköpings många tätorter. Många målade om sina hamlade tegelhus innan vintern, för att slippa se dom vittra sönder till våren antar jag... De gamla hyreshusen vid bron skulle också behöva målas om. Det ligger något kallt och besynnerligt bakom den rödbruna fasaden. De tillhörande garagen ser ut att kunna falla när som helst. Jag tror att hela malmslätt skulle behöva en renovering... Vi borde göra som Flygvapenmuseum och följa med i den pågående utveckling.
Man har kapat träden vid E4:an i veckan, för att få bättre sikt antagligen. Jag tror att jag skulle behöva kapa lite grenar, grenar som är fulla av ilska och illvilja. Jag skulle också behöva en renovering. Men nu har jag skrivit alldeles för mycket.
Dagens tips: ta det försiktigt, livet är en hal, ogrusad väg.
/Kristoffer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar