Bestämde mig för att promenera hem idag. När jag går förbi McDonalds i Ryd börjar jag sakta minnas en vinter för två år sedan. Två tonåringar utan sysselsättning vandrar lättklädda genom Linköping. Vi hade nog inte bestämt vart vi skulle, vi skulle bara bort. Idag känns det som om jag nästan är framme, jag känner det på mig. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt, om jag får förstapris och stående ovationer eller om jag får tröstpriset och ett "lycka till nästa gång!". Jag antar att jag får veta när jag kommer fram...
Vad var det mer...? Just det! Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag är för att man oinspirerad när folk inte kommenterar. Jag säger inga namn, men i synnerhet syftar jag på Malin Andersson, som jag förövrigt tycker är en underbar människa.
Dagens tips: vråla inte "pung" på bildlektionen.
/Krille
hey! när man som minst anar det kommer det en kommentar! men inte än, du får vänta ett tag till. Fast eftersom du skrev att jag va en underbar människa så kanske jag ska skriva tack detsamma i alla fall :D (jag ska bli bättre på att kommentera, jag lovar!!!!)
SvaraRaderaKommentera mera:) Men det va ju kul att du har kommenterat en gång i alla fall...
SvaraRadera