Det finns en tystnad som infinner sig på tomma bussar. Bussen var ju inte helt tom, jag och Chauffören var ju där. Men det kändes som den finaste och bästa platsen i hela världen för stunden. Utan att överdriva var det några av de bästa minuter jag någonsin har varit med om. Jag skulle nog inte förklara det så bra, och om jag skulle försöka skulle det förmodligen förstöras. Så jag håller det för mig själv men delar gärna andra tankar med mina hängivna läsare. Jag kommer inte på några just nu, men jag skrev en fin sång idag. Ni kan få det första raden, resten får ni betala för;) "Hur kan man vara sig själv i en stad som den här, hur kan man se bortom kriget och regnet. Hur kan du ställa mig i led?"
Hoppas ni inte finner texten deprimerande, det är den inte. (Kanske lite grann....)
/Krille
wiiiii, du spelar väl den på elsas???
SvaraRaderaelin your one and only
vet inte om den hinner bli klar...
SvaraRadera