Ju gladare vi bli

 Ja ni. Vad gör jag här ens? Jag borde stänga den här sidan och glömma bort den, men det är svårt att släppa den. Jag var ju en superbloggare en gång i tiden! Sen uppfattade de flesta som läste mig som en gnällig attention whore. Det var också en spännande tolkning. 

Det händer ju saker hela tiden. Sen sist har jag till exempel skrivit en roman till (den ligger ute hos förlagen för läsning), gett ut Överlämningen (finns att köpa till höger om den här texten) och spelat in en skiva. Den kommer till sommaren. Först kommer en singel. Sångaren från Vilbergen heter den. Det är bland det bästa jag har skrivit. Det är en fantastisk känsla att vara så nöjd med någonting. Jag borde unna mig den känslan lite oftare. 

I övrigt har jag blivit vuxen. Jag jobbar, renoverar hus och planerar bröllop. Det är mycket och omtumlande. Det är kanske därför jag inte bloggar längre, för att jag inte är samma person som när jag började. Men det gör ju ingenting. 

Jag kanske börjar blogga på allvar igen snart, vi får se. 

Som avslutning bjuckar jag på en serie jag arbetar på tillsammans med JG. Vi skickade den här pitchen till Galago. De ville inte ens läsa den. 

Fred & kärlek

/Krisse

Long time no see

Nu har det snart gått ett år sen jag bloggade sist. Det är inte bra. Eller, istället har jag lagt tiden på annat. Jag fortsatte att spela live, ett tag. Sen stängde den anrika restaurangen L'orient. Då slutade jag spela igen. De var där jag gjorde så många spelningar under 2011-2013, och alla de spelningar jag gjorde 2019. En sista ton från mig; en sista suck från L'orient. Men det kommer bli en skiva.

Jag har skrivit också. Musik, mest. Det känns skönt att veta att jag fortfarande kan det. Sen får vi se hur det tas tillvara på.

Jag har skrivit en roman till. Tredje kretsen släpptes i juli 2019, och på nyårsafton satte jag den sista punkten i nästa roman, I själens centrum. Nu väntar det där härliga efterarbetet, som kommer ta nästan lika lång tid som boken. Men det gör ingenting. Den här boken handlar mindre om att skriva musik och bli kär i flickor som drar till England och mer om att skriva böcker och bli kär i flickor som drar till Norge och har svåra sjukdomar. Ha, de låter lite lika ändå. Men det är inga sexkulter med i den här! Jag lovar. Eller, typ, lite. Det är med personer som är med i sexkulter, men det vet ju inte läsaren.

Jag skrev en novell och vann en tävling med den. Det var så bra att jag skrev en kortare samling texter kring den att det kommer en tryckt novellett snart. När snart är vet jag inte, men jag måste hitta någon som layoutar.

Sen har jag nog inte gjort så mycket mer. Jo, jag har skrivit en massa rollspel också. Jag fick ett äventyr publicerat till Drakar och Demoner - Sveriges äldsta rollspel. Det var ganska häftigt. Jag hjälpte också till med ett kapitel till Leviathan - Sveriges undervattnigaste rollspel. Det var faktiskt ännu häftigare.

Jag har börjat vara i skogen också. Där är det tyst och lugnt. Det går att slappna av. Ingenting stör, nästan.

Nåja, jag kikar väl in om ett år igen.

Dagens tips: Det som göms i sjö dyker upp vid draggning.

Fred & kärlek

Jag är nyfiken brun

Hur länge kan man gå utan att blogga? Fem månader, minst, uppenbarligen. Sist jag skrev väntade jag på att få min första text skulle bli publicerad i ett fanzine. Mycket har hänt sen dess, otroligt mycket. I kommande nummer av samma fanzine bidrar jag inte med mindre än två texter! Inte nog med det: för någon vecka sedan släpptes skräckrollspelet Kuf, och i den äventyrsbok som släpps till påsk bidrar jag med ett äventyr om skoldisciplin och glimtar mot Kesey, Lovecraft, Raimi och Guillou. Jag är nöjd och hoppas det ser bra ut i tryck.

Den fetaste publiceringsnyheten av dem alla: TREDJE KRETSEN HAR HAMNAT HOS ETT FÖRLAG. I går skrev jag avtal med Ekström & Garay och snart börjar arbetet med att få Tredje kretsen utgiven. Jag är inte i närheten av att ha landat än och vet knappt vad som är upp eller ner. Underbart är vad det är.

Jag har dessutom börjat spela igen. På en månads tid har jag haft spelningar under tre helger. Det känns ganska bra. De nya låtarna gör sig bra live. Det blir nog en liten skiva av den senaste spelningen. Det ser jag fram emot.

Alla andra tar bilen

Jag börjar tro att den här bloggen var en fluga, en fluga som nu är borta. Ibland får jag ju lust att skriva ett litet inlägg, men inte så ofta. Nu fick jag det.

Så fort tryckeritjänsten har bättre priser är jag publicerad. Det är ganska häftigt. Visserligen gäller det en rollspelstidning och texten är ett äventyr om en elak hörlurstillverkare. Det är inte riktigt det författarskap jag hade tänkt mig, men det är ändå mitt namn i tryck. Jag har också funderat på att samla alla bra noveller jag skrivit (de är något mindre i antal än alla noveller jag skrivit) i en liten bok. Det skulle vara kul. Jag ska göra det när jag orkar. Jag jobbar ganska mycket med skriverierna nu; det är antingen på det egna spelet eller texter och äventyr till andra spel.

Jag gör musik igen. Jag har inte skrivit på över ett år, men nu skriver jag igen. Sången som inte har något namn än, eller, den heter eventuellt mrs. Rochester, men jag har inte bestämt mig än. Jag har börjat experimentera lite med synthar. Det är ganska kul. Ambienta synthar, mysig elgitarr och sång är ganska fint. Med tanke på att förra skivan tog sju år att få till antar jag att det här är det sista vi hör om det på ett bra tag.

PÅ LÖRDAG VISAR DE "I VÄNTAN PÅ GODOT" PÅ STADSTEATERN. Jag är taggad. Pontus Plænge spelar Estragon. Det ska bli intressant!

Nu ska jag låtsas att jag behöver skriva hemtenta när jag istället tänker skriva roman.

Uffe hostar på inspelningen av "en dag faller dom"

Det var ju det här med att blogga. Jag funderar på det minst varje vecka, men det blir liksom aldrig av. När jag inte är på universitetet står jag i köket och fermenterar grönsaker, sitter vid skrivmaskinen och försöker få ur mig något som liknar en roman, skickar ut en annan roman till förlag, skriver på ett rollspel, läser Capote eller sover. Det är knepigt det där med tid.

Om ungefär en vecka åker jag till Tornedalen. Äntligen. De sju år jag inte var där har skapat en sån abstinens att det kan ni inte förstå. Förra året var jag och Nora där, och det var fantastiskt. I år åker jag upp själv och stannar i ungefär en vecka. Vad var det som sjöngs? Här är stillhet och tystnad. Så är det. Nästan en vecka själv i en stuga på världens mest fridfulla plats. Ett tag funderade jag på att ta med skrivmaskinen, men jag ska faktiskt ha semester, då ska man inte arbeta. Sen böjar arbetet, inte med romanen dock, utan med mina älskade rullstolar. Jag har saknat dem.

Nej, nu ska den här låtsasförfattaren skaka sig en daiquiri, tända en cigarr och slå sig ner på balkongen och samla ork för att skriva en hemtenta på tolv sidor imorgon. Leve det akademiska! Leve CSN!

Vilken jävla räka!

Jag har ju inte bloggat på superlänge! Varför har ingen sagt något?

Det har inte hänt så himla mycket, förutom att jag hunnit köpa fyra nya spel (expansioner ej inräknat) och minst dubbelt så många böcker. Det är ju roligt.

Jag har också insett hur sjukt roligt det skulle vara att bedriva forskning på berättartekniker och andra litteraturvetenskapliga faktorer i bordsrollspel på 80-talet, så nu är en bit till av pusslet utlagt. Jag ville ju doktorera inom litteratur, men visste inte riktigt på vad, men nu vet jag.

Vad jag mer vet är att MITT MANUS ÄR UTE HOS FÖRLAG. Av de tre jag skickade till som har som målsättning att svara inom tre månader har två svarat, och nu har mer än tre månader passerat. Förmodligen har de mycket att göra, men förhoppningsvis läser de om. Man kan ju alltid hoppas.

Roman nummer två har nu ordentlig press på sig; en person har önskat ha ett färdigt utkast innan juni. Det kan hon ju tro. Men jag försöker. Jag har dock inte tillräckligt med disciplin för att kunna skriva så fort. Jag skulle behöva besitta förmågan att producera fem-tio sidor varje dag, och inte vika mig, men jag är rådålig på det. Det får bli ändring!

Jo, imorgon går jag tillbaka till 25g kolhydrater/dag! Hurra! Det ska bli superkul, eftersom en särskild kost kräver roliga experiment i köket, med rätter man inte lagar vanligtvis. Hurra!

Gott nytt öl

Jag hade skrivit nästan hela nyårsposten, men telefonen bröt ihop och ville inte spara utkastet, men jag antar att det hjälper mig att tänka om. 2017 var ett omvälvande år. Det hände så otroligt mycket att jag inte kan räkna det på mina fem fingrar, och inte har jag bilder av allt heller, men jag tänker slänga ut det jag har, och med det får ni göra vad ni vill.

JAG SKREV FÄRDIGT. 2013 fick jag en skrivmaskin av min farfar, och något halvår tidigare hade jag tänkt börja skriva en roman; skrivmaskinen blev snabbt en god vän och nu, fyra år senare, sitter jag med en roman på mer än 200 sidor framför mig. Det kan kanske tyckas vara långsamt producerat, men framför mig har jag det jag ville ha skrivit. Om bara ett par veckor ska manuset ut till en drös förlag.

Jag och Nora reste till Prag innan påsken. Det var ett par himmelska dagar, och det var nog där på Karlsbron, eller om det var på Franz Kafka-museet jag insåg så oändligt många saker jag aldrig riktigt tänkt på innan. Det vet hon nog. Jag hoppas det.

Alexander och Amanda fick äntligen säga "ja" till varandra. Det var fint att se. Det är fint att man kan känna en sådan ofantlig glädje då man ser sina vänner få ta det steget, utan att man själv egentligen får ta del av allt det innebär. Jag har inga foton från bröllopet, men svensexan var rolig!

Vi var i Ekfors. Jag fick visa den vackraste personen i världen den vackraste platsen i världen. Vi spelade rollspel, badade (mest jag), fiskade, sköt gevär, gick i skogen, var i Finland och njöt av tillvaron. Denna bild då jag står naken på bryggan och häller skållhett vatten över mig för att bli ren är otroligt fin tycker jag.

Det ofattbara hände. En cell började växa; en kropp började brytas ned. Ständigt denna. Min bästa vän, min ständiga stöttepelare och min fantastiska mormor somnade in. Karin Viola Pettersson fick somna in. Jag är så glad att jag tog vara på tiden, för det gjorde jag. Jag satt så ofta vid det där köksbordet med kaffe, skorpa och cognac. Vi grimaserade alltid liknande när en modern popdänga spelades på radion innan jag satte igång Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist eller Robert Broberg på telefonen. Det slog mig nu att jag inte har en enda bild på henne. Om man ska sörja något man inte tog vara på är det förmodligen att jag inte en enda gång har fotograferat det där leendet som aldrig åldrats en dag, det som alltid bestod.

Rollspel, rollspel, rollspel, och alla andra sorters spel. Jag har köpt 14 olika spel under 2017, ej inräknat expansioner till kortspel. Det är roligt, och jag önskar jag hade tid att spela alla. Jag har skrivit också. Jag och mina bröder har blåst liv i det skräckrollspel som vi började arbeta på för så många år sedan.
Utöver spelande och spelskapande har jag och Patrik startat en podcast! Då och då dyker ett avsnitt av Spelsnackarna upp i etern. Idag dök ett avsnitt upp. Lyssna gärna på det.

Nej, nu säger jag som Robert Broberg: "Nu får det väl för fan räcka." Nu får ni frid från mitt raljerande och kan glädjas åt det nya året, vad nu en siffra på en almanacka kan förändra.